Myshörnan

Ikväll har jag sytt en ny duk till myshörnan i växthuset. Jag tog ut ljusen jag köpte på Ikea. Sen lyssnade jag på lugna favoriter och avnjöt ett glas rött vin, när jag fick besök av min svärmor Cecilia, som hade varit på cykeltur och inhandlat gotta som hon skulle ha med sig till sin sommarstuga som hon åker till i morgon. Vi samtalade om blommorna i växthuset, minnen, framtid och om livets vedermödor vilket kändes väldigt berikande.
När Cecilia hade gått började jag blåsa ut alla ljus, och strax hör jag någon komma mot växthuset. Det är min man, som ville se hur det blivit i myshörnan och nya duken. Vi satt en liten stund och figulerade om ditt och datt!
Jag är så glad att han kom för de ljus jag försökte släcka, i ljuskronan under taket, nådde jag inte upp till. Han fixade det enkelt, innan vi gick in. Jag behöver skaffa mig en "ljussläckare" till växthuset!! Jag har ju Tommy, men jag menar en ljussläckare som jag kan använda när som helst. Tommy har ju annat att göra än att släcka mina ljus!

Livets efterrätt

Henry in action!

Axel och Henry är verkligen mysiga. När livet är tufft och det är mycket att göra, är det ändå lätt att släppa allt man har för händerna och bara njuta av deras sällskap.
När dom är här är det bara dom som vi fokuserar på. Det kanske är säkrast eftersom Henry är oerhört snabb att hitta på odygdigheter så man kan aldrig släppa honom för en sekund. Idag har han varit med mig i trädgården där vi spanat på allt möjligt. Han såg när jag krattade och villa också kratta. Otålig som bara den, högg han tag i krattan och vispade runt den. Jaa, vad månde bliva? Han höll på ett bra tag med att jobba med krattan och jag kunde inte annat än skratt åt honom. Tommy fick ta över en stund och jag rusade efter kameran.
Kan detta bli en trädgårdsmästare i fram tiden kanske?

Afterwork eller gravöl?

I eftermiddag har jag haft besök av Axel och Henry för att vara barnvakt till ikväll, då deras pappa hämtar dem efter avslutad arbetsdag. Deras mor, Erika, ska på afterwork med sitt arbetslag från Volvo. Man kan väl säga att det hellre skulle kallas att fara ut och ta en gravöl, eftersom det förmodligen är sista gången, de som arbetslag träffas. De flesta på hennes avdelning är varslade och väntar på avsked. Tråkigt, tycker jag. Det är många i vår omgivning som är varslade, uppsagda eller inväntar dystra besked.
Sofia, vår yngre dotter har också blivit varslad samt hennes sambo Fredrik, som snart lämnar sitt jobb på Volvo.
Stefan, vår son, vet att det företag som han jobbar på kommer att flyttas utomlands, så där finns också en osäkerhet. För hans del dröjer det innan företget Armstrong, där han jobbar, är färdig för flytt till Tyskland.
Jag är väldigt nöjd att jag har viakriejobb inom äldreomsorgen där jag trivs så bra. Men naturligtvis vill jag ha ett fast jobb och därför söker jag jobb hela tiden men nu blir det allt tuffare.
Det som i detta elände ändå känns positivt, är att det trots allt diskuteras om att detta innebär nya möjligheter till en annan personlig utveckling och utmaning. Vi får peppa och stötta varandra så att vi inte släpper kämpaglöden.

Ikea

I går morse startade min far, mor och jag tidigt innan dimman lättat, resan till Ikea och Sundsvall. Jag har ju ofta åkt den här vägen under mina resor för Komanco. Det blev lite nostalgi när minnena passerar i revy. Gamla minnen från olika platser, utbildningar, möten med människor, olika upplevelser som jag delat med framför allt min kompis Lena Eriksson men också andra tidigare kollegor. Det känns lite märkligt, lite sorgligt, samtidigt som jag kan känna mig väldigt nöjd med mitt tidigare uppdrag på Komanco som jag lämnat för ett lugnare arbetsliv på hemmaplan.
Jag fick nu möjlighet att berätta för mina föräldrar om mina resor. När vi passear Härnösand och stannar vid traffikljuset kommer en kille springande på övergångsstället. - Men herre gud, säger jag. Den där killen har jag jobbat med! Har glömt hans namn men visst är det lite kul att man bara så där helt plötsligt träffar på nån man känner.

När vi kom fram till Ikea åt vi en tidig lunch och sen började en lång dags vandring runt hela varuhuset. Jag blev alldeles slut och är jätteimponerad över att mina föräldrar som höll igång som dom gjorde. I alla fall hittade vi de grejer som behövs till deras kontor och jag köppte ljus, toalettmattor, en klocka mm.

Naturligtvis så händer det som alltid händer när jag har varit på Ikea. Jag träffar någon jag känner!! Där bland lagerhyllor stöter jag på en gammal skolkamrat (Inga-Britt) som gick på Dalkarlså Lanthushållsskola och som jag haft kontakt med då jag satt med i representantskapet för Kommunal Västerbotten. Det blev en jättekram.

För henne berättade om saiten, Stayfriends.se där man skapar nätverk från olika skolor man gått. Vi är några från Dalkarlsåskolan som fått kontakt och där har jag lagt in skolfoto, en annan kompis har lagt in bilder från skoltiden osv. Hoppas att Inga-Britt går in och blir aktiv där för det är så himla många spännade människor, som man tappat kontakt med som helt plötsligt dyker upp. Jag har fått möjlighet att återknyta kontakter med personer som jag verkligen tycker så mycket om!

Vi kom hem ganska sent så därför orkade jag inta skriva om Ikearesan igår. Utan jag skrv baralite kort om Rädda Solrosen som kan bli en liten trädgårdsföljetång