Jag började mitt vak på torsdag kväll kl 21.00.
Med mig hade jag kaffe och coca-cola att dricka för att hålla mig vaken. Det var inget problem att hålla mig vaken. Det är en anspänning att vårda en svårt sjuk person som har mycket svåra smärtor.
Jag kom hem vid 3-tiden i morse och då kände jag ett stort behov av att lyssna på stämningsfull musik och tända ljus. Det var lite svårt att varva ner och gå och sova. Min upplevelse av vaket kommer jag att ha med mig länge. Det är verkligen en ynnest att få vara med om att vårda någon i livets slutskede.
Jag somnade vid 5-tiden och ställde klockan på 08.00 men insåg att jag behövde sova så länge som möjligt. Axel och Henry skulle komma till mig medan deras mor Erika skulle till arbetsförmedlingen. Fick sova till klockan 10, så jag var ganska utvilad till de kom.
Axel byggde med lego och målade i målarbok. Jag hittade ett gammalt spel som vi försökte oss på men vi fick inte ihop, hur det fungerade. Det heter "GO-Go-Giraffe".
Henry somnade efter lunchen ute i vagnen.
Senare på eftermiddagen kom min vännina och tidigare kollega Lena "Maja" Eriksson på en te-visit. Vi har inte träffats och pratat på mycket länge men det var så roligt att tomprata om både ditt och datt!
Jag berättade för henne om en gemensam bekant Anders, som vi ovetande haft gemensamt sedan slutet på 70-talet, då jag och "Maja" inte ens kände varandra. Tänk jag och "Maja" som levt så nära varandra, har inte tidigare kommit underfund om detta. Idag bor den killen i vårt hus. Världen är bra liten!
På fredags kvällen kom vår hyresgäst Anders, (Majas och min gemensamme bekant) på besök och vi tittade på Idol och senare lyssnade vi på gamla LP-skivor från ungdomens dagar, käkade ostkrokar och nötter och pratade om gamla minnen. Det roliga med det hela är att Anders är en arbetskollea till min man Tommy sedan många år. Världen är mycket, mycket mindre än man kan tro.
