Tidigt i går morse cyklade till jobbet. När jag passerar Gamla bron och Umeälvens vatten, såg jag vågor som såg märkliga ut!
- Men, vad jättehögt flöde det är!!
Ett slag tänkte jag;
- Är det vattnet som stiger för fort, som gör att det blir svallvågor?
- Har Stornorrfors kraftverk rämnat?
Strax därpå, intill bron, får jag se en båt med fiskare som kastar ut sina rev, i hopp om att få napp. DÅ inser jag att det är fiskarna som själva förmodligen orsaket svallvågorna också.
Vad mycket funderingar som hinner dyka upp under en liten cykeltur, på bara ett par minuter som det faktiskt tar för mig att komma till jobbet.
Idag jobbade jag med två av mina polare från förr i tiden! Vilken tur! Lyllo mig!
Gamla goa kamrater är tryggt och skönt att ha men att möta nya tänk, är också viktigt för den egna utvecklingen och utmaningen!
En ny arbetskamrat och bekantskap, upplever jag har ett mycket ödmjukt, behagligt och ett pedagogiskt sätt att förmedla kunskap och erfarenheter vilket ger mig nya perspektiv på omvårdnadsarbetets viktiga beståndsdelar. Positivt!!
Tankar om ord som dyker upp: VÄRDIGHET? Vad/hur gör jag för att människor ska uppleva värdighet i vården? Vet jag att jag har ett bra bemötande? Hur får jag veta det?
Vi jobbade fram till 11.15 för att åka hem på ett par timmars ledighet.
Jag cyklade hem i ilfart!
Åkte till Blomsterlandet och inhandlade:
- Stammat Lärkträd (Spännande)
- Löjtnantshjärta (upptäckte att förra hade frusit bort)
Min pappa kom förbi och behövde bli friserad (fixade det)
Sedan satt jag en stund i solen, men höll på att somna. Gick sen upp och vilade ett tag innan jag åt middag.
Var på jobbet igen vid 16-tiden.
Hela kvällen gick som smort. Inte pga mig, men på min kollega som fick kämpa med medeciner som jag ännu inte har delegering för. Men snart!!
Stämningen och sammanhållningen jag möter på Hemgården, efter år av frånvaro, är bara så fantastisk och härlig att möta igen. Tack alla kamrater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar