Anledningen är att det ibland kan vara svårt att formulera sig är när livet och ofrivilliga avsked kanske inväntas och så småningom kommer. Sorgearbetet är en lång process när sjukdomar slår till. Döden är en naturlig del av livet men också sorglig.
För att komma till saken så har vi förlorat en kär vän som jag skulle kunna kalla för min extrasvärfar. Han var min svärmors särbo, gode vän och allt i allo sedan ca 15 år tillbaka.
Gunnar blev svårt sjuk i Lymfom och fick gå igenom flera cellgiftsbehandlingar som försvagade honom och så småningom orkade inte hans kropp något mer. Han efterlämnar en stor sorg för oss och kommer alltid att finnas i våra hjärtan.
Jag uppskattade honom så oerhört och trivdes verkligen i hans sällskap. Tommy har mist en god vän och kamrat och våra barn och barnbarn har mist en förebild.
Gunnar var intresserad av många saker. Han var med i Hemvärnet och fick därigenom många vänner. Han var en mycket omtyckt person.
Naturintresset var en stor del av hans liv. På vårkanten, när det började droppa från taken, var han och min svärmor ute på fågelskådning så snart tillfälle bjöds, de plockade svamp och bär på hösten och då var alltid kikaren med.
Han var en livsnjutare som älskade att bara vara, vilket han gärna gjorde vid en öppen eld. Han brukade säga att han satt och där "gockade". Det har blivit ett uttryck som vi själva använder när vi njuter vid en öppen eld eller en vacker utsikt.
Alltid när det var Brännbollsyran hängde han på. Stefan, vår son, tyckte att det var så kul att Gunnar visade intresse när de hade match.
Erika, min äldsta dotter har skrivit så fint om Gunnar i sin blog.
TORSDAG 18 FEBRUARI 2010
Dagen jag hoppats inte skulle komma..
Idag kom beskedet.. Det jag hoppats att jag skulle slippa höra.. Idag dog Gunnar. Cancern tog honom tillslut. Men jag trodde innerst inne att han skulle klara det! Jag ville tro på mirakel! Men sanningen var annorlunda. Cancer är en vidrig sjukdom som sväljer människor utan nåd. Cancer gör ingen skillnad på människor. Den bara tar. Gunnar förlorade kampen mot cancern.
Sist jag träffade Gunnar hade han precis fått beskedet. Sen gick allt så fort. Han åkte på behandling och jag fick rapporter att han mådde dåligt. In och ut från sjukhus och behandling efter behandling. Sen plötsligt är han borta. Borta!!! Vi har mist vår kära Gunnar. Jag önskar att jag fått ge honom en kram och sagt hur mycket vi tyckte om honom. Nu hann jag inte det. Det sörjer jag..
Men mina tankar går till farmor som mist sin kompanjon. Hans barn som mist sin pappa, hans barnbarn som mist sin morfar/farfar. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen och saknaden. Mina tankar går till dom idag…..
Idag har jag tänt ett ljus för Gunnar. En underbar man. Lugn, snäll och varm människa. Du är saknad! Du fattas oss!!
I samma veva nås vi av ytterligare ett sorgebud.
Mina syskonbarn, Robin och Cornelius mister sin pappa.
När livet verkar ha kommit till en fas när allt börjar falla på plats och som Cornelius nu äntligen skulle få flytta hem till sin pappa händer det tragiska.
Jerry, min fd svåger har somnat in, utan föraning. Det är ett sorgligt kapitel, att som tonåring mista någon av sina föräldrar och i det här fallet en far. Ett liv har slocknat och lämnat älskade barn.
Jag känner en stor sorg för mina syskonbarn, anhöriga och övriga berörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar