Under hela dagen idag har tankar runt Gunnar dykt upp. Jag saknar verkligen honom. När jag idag har suttit ute i solen minns jag hur det varit. Gunnar kom ofta med sin cykel för att besöka min svärmor. Han var alltid en välkommen gäst hos oss, denna lågmälde underbara medmänniska som aldrig pratade illa om någon. I vart fall har jag aldrig hört det. Han röst har tystnat och lämnat oss i en sorg som ännu inte riktigt har gått in. När jag tänker efter så har Gunnar varit min extrasvärfar under längre tid än min riktiga svärfar hann vara för mig. Våra barn har kännt Gunnar längre än deras egen farfar.
Begravningen kommer att ske den 9 april och det kanske inte är möjligt att förstå att Gunnar inte kommer cyklande till oss nåt mer, förrän den är överstånden.
Jag blir så oerhört ledsen och saknaden är så stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar