Jag är nu inbokad på jobb till i mitten på september + två veckor i oktober. Fortfarande trivs jag så himla bra med jobbet och ibland tänker jag att varför gjorde jag inte det här tidigare! Då menar jag att lämna det slitsamma livet som utbildare med allt resande som det innebar.
Fast ibland känns det lite tröstlöst att vara vikarie, av den enkla anledningen att man inte får vara med på personalmöten, individuella vårdplaneringen för vårdtagare, få tillgång till utvecklinssamtal och inte vara med på de aktiviteter som är till för utveckling av personal.
Jag förstår att det måste vara så, men det känns surt.
Naturligtvis så kommer den dagen när jag har en schema-rad att gå på och då blir jag en medarbetare som kan påverka i större utsträckning. Visst kan jag påverka även idag men det blir på ett annat sätt.
På min arbetsplats har man startat ett projekt som heter KLARA-projektet. Syftet med projektet är att vår arbetsplats ska bli bäst. Det kliar oerhört i fingrarna att få vara med i det men som det är nu har ingen röst i det, fastän jag har så mycket erfarenheter av att jobba med projekt. Det är bara att hålla tillbaka och inte lägga näsan i blöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar