Coldplay - Christmas Lights

Jag har hittat en julfavorit som jag vill dela med mig!



Jag bara älskar den!

Sommarminnen

Gula rosor och kärleksört

En bild på naturens överaskning.

Ett blomsterarrangemang med kärleksört
och rosor från den egna trädgården.

Facebook

Nu har efter många om och men gått med i facebook. Det är intressant att upptäcka hur många vänner man har runt Sveriges avlånga land. Visserligen är det inte så att alla är såna man umgås med. Jag har hittat gamla klasskompisar som jag inte har sett på många år. En har jag inte träffat sedan högstadiet.

Bilderna är tagna på skolkamrater vid 9:ans avslutning på Grubbeskola.

Framtidsfrågor

Vi har det så himla bra tillsammans och vi hittar hela tiden sätt att mår bra. Den här bilden är tagen när vi hade stugsista ute på vår gård en sen lördagkväll när jag kom från jobbet. Tommy hade gjort upp eld och jag blev bjuden på varm glögg.

Trots det har Tommy och jag har länge gått och funderat på vad vi skulle vilja göra med vårt liv. Det som har smugit sig på allt mer är att hitta nåt att tillbringa framtiden tiden med. Huset vi har kräver väldigt mycket av oss, både tid och pengar. Det behöver nu en ordentlig upprustning och dom pengarna har vi inte. Vi funderar på att skaffa lägenhet och så småningom en sommarstuga eller att vi kanske i framtiden ägnar oss åt att resa utomlands eller ta husvagnen och hitta små mysiga platser att njuta av.

I sommar har vi därför åkt runt på olika sommarstugeområden för att sondera var vi skulle tänkas finna ett lämpligt objekt. Vad vi bara kommit fram till ett par områden som inte är tilltalande. Vi har även varit på Hemnet för att granska marknaden för fritidshus, mindre villor och radhus samt bostadsrätter.

Jag har förtsått att det här är en process som tar tid och som måste få ta tid. Tids nog finner vi säkert vår plats i tillvaron.

Det som känns absolut viktigast är att vi har både tid och plats för vår stora familj.

En sommar har snart gått

Jag har inte haft tid att skriva på väldigt länge. Det har varit varmt, fuktigt och jag har inte orkat vara inomhus när jag har varit ledig. Vi har grillat och tillbringat många sommarkvällar ute på vår altan. Jag har varit lite bortskämd med att vara servad av en semesterledig man som verkligen pysslat om mig, eftersom jag jobbat heltid. Så jag har kunnat njuta av de stunder jag har varit ledig.

Jag har dock haft tre dagars semester. Då vi drog iväg med husvagn till Ava havsbad. Det var så otroligt skönt att bara få njuta av varandra i lugn och ro.

Det har varit en jättebra sommar på arbetet med helt underbara arbetskamrater, vikarier, sommarjobbare och Baltic-jobbare. KANON!!

Därför har vi kunnat ha vid två tillfällen fika i vår trädgården för boenden från Hemgården och medföljande sällskap. Det har uppskattats av alla som besökt vår trädgård. Jag bakade äppelkaka som serverades med vaniljsås, samt kaffe och lite förfriskningar vid ankomst. Vi hade tur med vädret båda gångerna. Detta hade varit omöjligt att göra om vi inte hade de extra resurserna som jag tidigare beskrev. Jag kan inte med ord beskriva den oerhörda glädje och upplevelse som jag och min man har haft genom de besök vi haft hemma i vår trädgård. Tommy var med vid bägge tillfällena och hjälpte till med allt. Från transport till servering och lite annat.

Första gången i juli, lyste solen väldigt starkt så då satt vi under partytältet och fikade.

Andra gången i augusti var det soldis, men varmt och gott. Då njöt vi tillsammans ute på gräsmattan. En personlig assistent visade sig vara duktig på att spela gitarr, så det blev lite skön musik också.

Midsommarfest med jobbet

Förra torsdagen hade vi en fest i trädgården för alla boenden. Vi hade midsommarstång, levandde musik och det bands blomsterkransar till de som ville ha. Det bjöds också på kaffe och bakelse i den underbara eftermiddagssolen. Alla var på topp och det var lätt att ryckas med i musiken och många stämde upp med sång.
För de som ville ha första parkett var det en alldeles utmärkt ide att sitta på de stora balkongerna och bara njuta.

Själv agerade jag som fotograf och har nu bränt in bilder på CD-rom skivor så att vi kan titta på bilder på en TV skärm så småningom.

Det blev en riktigt fin eftermiddag för alla som orkade delta.

Bröllop

Ja, nu har jag upplevt och överlevt ett till historiens vackraste och det mest rörande bröllop. När jag vaknade på lördag morgonen hade jag en tydlig bild av att den här dagen kommer att få mina tårar att svämma över. Alltså är det inte lönt att måla mig.

På kvällen kom Viggo för att sova över hos farmor och farfar så vi hade en riktigt mysig kväll med alkoholfri champanj. Även Viggo fick lite bubbeldricka i ett champanjglas. Han tyckte om det. Så småningom blev den gode lille vännen trött och jag nattade honom.

Jag följde sändningarna på två kanaler, vilka jag zappade emellan. Trots att det gått en dag och det nu är söndagkväll så känns det så omtumlande att se brudparet i nyhetsprogrammen. Jag tycker att de var så otroligt vackra.

Nattjobb

Idag har jag haft sovmorgon till kl 14.00!!
Anledningen är att jag gick och la mig klockan 08.30 i morse efter en natts arbete.
Igår eftermiddag ringde min chef och undrade om jag kunde tänka mig att jobba som igår natt. Jaa...varför inte, tänkte jag!
Nu har jag testat och jag tycker att det har gått jättebra och skulle nog kunna tänka mig att jobba fler nätter. Det är ju förståss för lite att bara jobba en natt för att bilda mig en uppfattning om hur det skulle kunna fungera i det långa loppet.
Det var lite roligt att se minerna på de boende som jag normalt ser och träffar under dagtid. Jag var tvungen att tala om att; Nää, det är fortfarande natt och jag jobbar natten med Lisa. Fortsätt att sova.
En dam bara tittade sömndrucket på oss och fick nog inte ihop bilden riktigt. Var det var dag eller natt? Det var under den tidiga morgontimman med lite morgonljus ute och här stod en nattpersonal och en från dagen. Stora ögon bara tittade förundrat.

I morgonljuset fick vi också se en igelkotte ströva runt en av bakgårdanrna på Hemgården. Tänk vad jag blir glad när jag ser en igelkotte som strövar runt och söker sin föda. Detta urtidsdjur som fortfarande finns men som får allt mindre och mindre plats i vår moderna storstadsliv.

Överraskning

Idag blev verkligen riktigt glad för när jag gick ut i trädgården såg jag att vinrankan hade pyttesmå vindruvsklasar på flera ställen. Hoppas bara att det blir vindruvor i år. Förra året blev det inget av de små liven för jag tror att de antingen blev uppätna eller så hände nåt som gjorde att de inte orkade växa till sig.

Fontäntabatten

I helgen har Tommy fått igång fontänen.

Det är fortfarande lite att ordna med plantorna

runtomkring och vi behöver fixa lite fina stenar

som ska pryda fontänen.

Vikariejobb

Jag är nu inbokad på jobb till i mitten på september + två veckor i oktober. Fortfarande trivs jag så himla bra med jobbet och ibland tänker jag att varför gjorde jag inte det här tidigare! Då menar jag att lämna det slitsamma livet som utbildare med allt resande som det innebar.
Fast ibland känns det lite tröstlöst att vara vikarie, av den enkla anledningen att man inte får vara med på personalmöten, individuella vårdplaneringen för vårdtagare, få tillgång till utvecklinssamtal och inte vara med på de aktiviteter som är till för utveckling av personal.
Jag förstår att det måste vara så, men det känns surt.
Naturligtvis så kommer den dagen när jag har en schema-rad att gå på och då blir jag en medarbetare som kan påverka i större utsträckning. Visst kan jag påverka även idag men det blir på ett annat sätt.
På min arbetsplats har man startat ett projekt som heter KLARA-projektet. Syftet med projektet är att vår arbetsplats ska bli bäst. Det kliar oerhört i fingrarna att få vara med i det men som det är nu har ingen röst i det, fastän jag har så mycket erfarenheter av att jobba med projekt. Det är bara att hålla tillbaka och inte lägga näsan i blöt.

Nu är jag OK igen!

Efter en tid med mycket att göra och med diverse krämpor känns livet mycket bättre. Inte ont någonstans! Högra foten är nu äntligen bra!!! Var ett tag orolig över hur jag ska orka jobba heltid hela sommaren, men nu är den oron borta.
Har förresten begärt 3 dagars semester i sommar, vilket gör att jag då totalt kommer att ha 6 dagars sammanhängande ledighet. Det känns som lite lyx efter att ha jobbat så mycket under 1 1/2 år, utan ledighet. Hur det än är med det så upplever jag ändå att jag har semester jämt. Jag får nu vara hemmavid men nu blir det en extra guldkant på tillvaron.
Trädgården håller oss igång och än är det mycket som ska ner i rabatter och krukor. Växthuset är fullt av plantor som är fler än jag behöver. Framöver kommer jag att behöva bli av med plantor, både perenner och ettåriga.

Här är min Phylisalis som jag har övervintrat i källaren. Den är en meter hög idag.

Ont, det gör ont! Fast det blir bättre framåt natten!

Igår jobbade jag hela dagen. Min högra fot svullnade och jag fick ordentligt ont. Antgligen överansträngde jag mig igår med den redan onda fot jag fick förra veckan när jag höll på att arbeta i trädgården.
Jag blir rastlös när jag inte kan gå på jobbet och göra nytta. Hemma kan jag inte heller göra nåt som är produktivt heller, med en ond fot.
Idag har jag bara tagit det lugnt, foten i högläge, värmedyna, smort med linement och försökt att ta hand om mig och min fot!
Ikväll blev jag desto gladare när en jobbarkompis ringde och undrar hur det är med mig. Jag har så omtänksamma människor runt mig så jag blir riktigt rörd.
Foten känns mycket bättre ikväll och jag är redo för en ny jobbardag i morgonkväll. Håll tummarna!! Arbetet innebär en ju stor ansträngning för de fötter som ska bära en!

Våranna!

Hela helgen har vi pysslat i trädgården. Den sista snön försvann idag och vårens alla tecken visar sig på många olika sätt. Det knoppas till höger och vänster! Nästan alla rabatter har fått sig en ansiktslyftning.


Växthuset har fått sig en grundlig tvätt idag och nu återstår det att fylla på med stenmjöl mellan stenplattorna.
Sättsanden som vi fyllt på mellan plattorna har av någon anledning försvunnit. Vad det beror på har jag inte en aning om! Nu testar vi med stenmjöl för att se om det fungerar bättre, framför allt emot myror som gillar vårt växthus.

Denna Engelska Pelargon köpte Tommy på trädgårdsmässan på Forslunda Gymnasium. Jag gillar den, men nu gäller det att hitta en plats som gör den rättvisa.

Nyheter från växtriket

Detta är Cherita Aico, en planta som Tommy inhandlade på trädgårdsmässan på Forlunda Gymnasium. Efter tidigare försök som inte gick så bra, så känns det så himla kul att ha en färdig planta att utgå ifrån. Nu kan jag förhoppningsvis få den att trivas och föröka sig, och så småningom kan jag dela med mig till andra entusiaster.

Valborg

På valborgsmässafton jobbade jag på kvällen och när jag kom hem fick jag mig en skön stund vid brasan. Tommy hade tänt ljuskronan i växthuset och hela trädgården skimmrade i våreldens värmande sken.

Tommy hade tänt ljusen i växthusaet.

Valborgselden värmer så skönt och jag kan nog sitta här hur länge som helst.

När kvällstimman är sen blir jag bjuden på en sikromsmacka med tillbehör innan jag till slut kryper till kojs för en ny jobbardag.

Axel och Henry fixar käket

Det är så roligt med Axel och henry för dom gillar att vara med i köket när man ska baka eller laga mat. De här bilderna är tagna i slutet på Januari, då de var på besök och vi gjorde fyllda köttfärsbiffar till middag.

Här är de i full färd med att arbeta ihop köttfärsen. Axel är iförd en fin kockmössa som han hittat.

Ännu fler födelsedagar

Idag fyller Tuva 6 år. Den lilla trollungen har blivit stora damen och idag är hon i Vk's "Dig ska vi fira". Det är Tuvas farmor och farfar som har satt in bilden i tidningen.

Ett jättegrattis till dig säger även mormor och morfar, gammel mormor och morfar. Vi ses på kalaset. Hipp, hipp, hurra, hurra, hurrraaaa!!

Utbildning

Idag har jag varit i Lycksele på utbildning.

Efter att jag på årsmötet blivit invald i valberedningen för min sektion i Kommunal Västerbotten, har jag funderat mycket på mitt nya uppdrag och vilka förväntningar som finns på mig. Ganska snart gick det upp förmig att detta måste vara ett av de viktigare uppdragen man kan inneha eftersom valberedningen ser till att fånga in rätt man/kvinna på rätt post och som vidare ansvarar för hur föreningen drivs vidare allt utifrån medlemsnyttan.

Nu när jag sitter vid min dator är jag glad för den här möjligheten att gå utbildning för valberedare och det känns väldigt bra och jag är taggad inför uppdraget.

Alla som funderar på att det är jobbigt att engagera sig i, t.ex. fackliga frågor, så vill jag bara säga att det ger dubbelt så mycket tillbaka. Det är som att investera och man får ränta tillbaka. På banken får vi inte så mycket ränta men däremot om jag vill vara med och påverka. Varje möte med andra människor ger mig nya erfarenheter, kunskaper och möjligheter att utvekcla mig själv och andra.

Just nu är det mycket som snurrar runt och allt har inte riktigt tumlat färdigt men vad himla kul det är!

Viggo på besök

Äntligen en ledig dag och nu ska jag passa på att göra lite praktisk nytta också. Vid dessa tider är mycket som behöver tas om hand inför sommaren.
Viggo kom på besök med sin pappa på förmiddagen. Jag och Viggo fick en mysig stund för oss själva när Stefan skulle på en arbetsintervju. Efter lunchen gick vi ut för att gunga men det var inte så populärt, men däremot tyckte han att det var kul att gräva i sanden.
Vi gick in och lekte när det blev lite för kallt för småfingrarna. När Stefan kom igen, hade farfar kommit hem på lunchen. Viggo blev lite trött och somnade på vår säng.
Vid 14.30 åkte de hem och jag satte igång med mina sysslor.
Jag hade hoppats på att det skulle gå att sitta ute en stund i solen men det blev blåsigt, kallt och det mulnade på så av solningen blev det inget.

Fler kalas

Nu har Henry fyllt hela 2 år och det firades med ett stort kalas och många presenter.

Kalas

Viggo 1 år

Nu har vårt yngsta barnbarn fyllt 1 år och han hade ett mycket välbesökt kalas på lördagen.

Jag tycker att det var alldeles nyss som han kom till världen och nu har han hunnit bli ett år!.

Han är go, glad och en mycket nyfiken kille som har fullt upp att upptäcka nya saker. Det dröjer nog inte länge förrän han går. Han är lite duktig på att stå alldeles själv, men när det sedan är dags att ta sig fram föredrar han att krypa vilket han är otroligt snabb på. Kramis på Dig!

Vårkänning

Vintern är över och solens varma strålar får snön att sakta tina. Det droppar och porlar i trädgårdens alla hörn. Fåglarna kvittrar och våren känns riktigt nära. Vilken underbar tid för både kropp och själ.

Förra sommaren var härlig med massor av plantor i trädgården. De fanns i rabatter, amplar, krukor och i allehanda pryttlar.

Vi har i år övervintrat växter; bl.a. Pelargoner, Rosor, Fucior, Bacopa, Surfinor och även Physalis och några Chiliplantor. Dessa har huserat i källaren och de håller på att skjuta för fullt, så nu är det hör tid att ta hand om dessa klenoder.

Jag har haft en hel del pyssel med att samla frön till kommande säsong så därför har jag inte behövt köpa så mycket frön. Trots det blir det väldigt mycket plantor. Det är lite svårt att överblicka antalet plantor än, eftersom jag inte har skolat ut dem. Förra året hade jag mellan 700-800 plantor och min plan för i år avar att det inet skulle bli så många, men lite lur är jag på att det i år ändå blir fler.

Just nu sår och planterar jag för fullt och snart kommer de gröna små liven att vara färdiga med att fröjda och glädja oss i vår lilla oas, trädgården! Inget är så rogivande än att se hur allt växer och frodas.

Begravning

I helgen hade vi huset fullt med folk som skulle närvara vi begravningen av vår älskade Gunnar Lindgren.
Jag och Tommy sov i husvagnen vilket var väldigt skönt. Det regnade natten mot fredag vilket är så sövande och skönt.

Emil Pedersen

Det blev en vacker begravning med stämningsfull sång av Emil Pederson (Gunnars äldsta barnbarn). Han sjöng bl.a. Fattig Bonddräng för sin morfar. Den sången stämde verkligen in på Gunnar.

Tack Emil för ditt fina framförande!

Viggo snart ett år

Här är Viggo bara några ynka timmar gammal.

Han kom till världen efter en långdragen förlossning och de blivande föräldrarna fick inte så mycket hjälp för det var överhopat med födslar just då. Jag som nybliven farmor och Inger som nybliven mormor fick rycka in och ta hand om det nya livet när man ringde från förlossningen och ville ha lite hjälp. Båda de nyblivna föräldrarna ver helt slut av den långdragna förlossningen.

Min påskkärring

Jag är inte så mycket för påskpynt men den här påsk kärringen köpte jag för många år sedan och sen har den hängt med.

Ikväll åt vi en god sallad med mycket smarrigt i. Jag tog en bild men plötsligt tog batteriet slut. Inte konstigt med tanke på att jag fotat så mycket på jobbet. Med andra ord kommer fler bilder vad det lider.

Påsken - I arbetets tecken

I onsdags kväll jobbade med min arbetskamrat Lollo, som jag känt i många år. Vi började jobba på Hemgården samma dag och det är så himla kul att jobba tillsammans igen efter så många år. Arbetet flyter på jättebra och hon är fantastisk på att sprida glädje både bland arbetskamrater och bland de gamla. Fast det måste jag säga att de andra också är fina på det sättet.

Veckans ordspråk:

Vi visste inte att det var omöjligt, så vi klarade av det. Okänd



Skärtorsdag hade jag kort dag och slutade då vid två tiden. Sedan bar det iväg och påskhandla vilket inte kändes så inspirerande eftersom jag inte ska vara hemma så mycket.

Vi åt ialla fall en väldigt god middag. En delikat laxrulle. Recept kommer senare!

Långfredag blev verkligen, "Låååångfredag". Började klockan sju och såg fram emot en myskväll med min man. När klockan närmade sig halv fem började jag ana oråd, för den person som skulle börja då, kom inte.

Vis av föregående dags eftersök av vikarier visste jag att vi inte skulle få tag på någon, så jag stannade kvar och jobbade till 21.00. Jag kunde inte lämna min arbetskamrat ensam med 17 vårdtagare. De andra våningarna skulle näppeligen inte kunna hjälpa till. Jag och Lena, som jag jobbade med, kunde efter lite pusslande fixa så att jag fick min extra matrast, som jag måste ta ut. Men det innebar att vi tappade tid. Gissa om jag var slut innan jag äntligen kom hem, men vi fixade kvällen med bravur. Tack Lena!

Väl hemma hade Tommy förberett en romsmörgås med gräddfil och rödlök, som smakade helt underbart. Till det fick jag vitt vin och därefter var det bara att göra sig i ordning för nattens korta sömn för att åter vara på benen för en ny dag. Herre min skapare vad det kändes segt att kliva upp.

Påskafton..... Är vi fortfarande kort om folk? Vi hade inte koll på om vi hade någon som skulle komma så Lena hade förberett en kollega om att vi kanska måste ta ut henne för att rädda situationen. Lyckligtvis så fick vi in en vikarie som var bokad på en annan våning. Puh och pust.

Här är några av våra goa pensionärer

I alla fall måste jag säga att det blev en fantastisk dag för våra boenden och de var så nöjda med påskaftonen.

Min vackra påskgrupp

Den vackra grupp jag fick av Tommy häromdagen har blivit ännu vackrare. Skulle tro att den inte står sig hela påsken men då får jag väl göra en egen specialtillverkad grupp som räcker lite längre.



Den har i alla fall skänkt lite glädje till vårt hem där den prytt vårt matrumsbord.

Överraskning

Idag har jag jobbat delad tur. Fick en vilostund under dagen då jag såg till att verkligen ta igen mig. Låg först på vämedynan i 20 minuter och sov sedan i en och en halv timma. När jag skulle tillbaka till jobbet hade jag tänkt att cykla, för första gången i år! Till min bestörtning hade det börjat börjat snöa igen. Jag vågade inte cykla utan tog mig en promenad till jobbet. Men man vet aldrig vad som döljer sig under snön.

Det gick jättebra att jobba och jag kände mig väldigt nöjd med kvällen och höjdpunkten blev när Tommy stod utanför och väntade på mig.
Vad jag då inte visste var att det hemma på matrumsbordet stod en jättefin påskkorg som jag blev så lycklig över. Han hade åkt enkom, till Blomsterlandet och köpt den till mig.

Tack min älskade make, för den underbara överraskningen!!

Visst är den fin! Och vad jag kommer att ha användning av den även i sommarens blomarrangemang.

Mysig övernattning

Igår kväll kom Viggo till oss för att han skulle få sova över. Han fyller snart ett år och är inte så van med att sova över hos oss, så det var med lite osäkerhet.
Vi hade en mysig kväll med en del bus och stoj. Han fick lite mat och när vi kom till efterrätten blev han väldigt generös mellan tuggorna. Jag fick pussar mellan varje tugga. Gissa om inte farmorshjärta svällde. Han är så jättegullig och generös.
Det var en kille som så småningom blev ganska trött och hade svårt att komma till ro, men när jag lade mig med honom i vår säng somnade han på en gång. När han sovit en stund bar jag över honom till resesängen och där fortsatte han sedan att sova.
Jag bestämde mig för att gå och lägga mig för att kunna ta ett nattvak om så skulle behövas. Farfar fick sova i rummet eftersom han skulle upp så tidigt.
Viggo vaknade nån gång vid 03.30 tiden och då lyfte jag över honom till min säng och han somnade om. Vid sjutiden låg jag och bara njöt av att ha denna lilla ljuvliga kille vid min sida. 06.40 vaknade han med stora ögon spanande på mig. Lite välling och blöjbyte så var vi igång igen. Vid 9-tiden började han att visa sig trött igen och då lade vi oss på vår säng och han somnade strax.
Just då ringde telefonen och då tänkte jag, att nu är det kört! Det var från jobbet och helgen är räddad med fler arbetstimmar.
Som tur var fick Viggo sova en stund till innan hans far, kom för att hämta honom. Lite käk och hemmåt det bar. Det kändes lite tomt när dörren stängdes men jag är så överlycklig att det har gått så bra med övernattningen. Det känns tryggt att veta inför fler övernattningar.

En ny dag

Idag har jag jobbat och det kändes skönt att gå till jobbet när solen nu äntligen börjar komma upp på morgonen. Livet känns så mycket lättare. Det blev en väldigt bra jobbardag, men lite för kort, för jag slutade kl 13.30. Innan jag gick hem stannande jag och pratade med några arbetskamrater. Jag hade med mig Bamboo-pads som jag beställt och hade till försäljning.
Själv tycker jag att de är jättebra när man har morgontrötta fötter, för de rensar ut en hel massa skit ut kroppen. Jag har tidigare skrivit om dem tidigare under etiketten "Hälsa". Gå gärna in och läs mer om du har lust.

När jag sedan gick hemåt, värmde solen riktigt skönt tills jag kom till gamla bron. Vinden tog tag i mig och det var snudd på att jag inte kunde gå rakt. När jag gått över älven blev det betydligt skönare igen.

Ju närmare hemmet jag kom, desto tyngre kändes stegen. Jag tycker att det är riktigt jobbigt med huset och skulle helst vilja ha ett eget, mindre hus, radhus eller en stuga som bara är vårt eget. Ansvaret med huset och allt som behöver göras har blivit betungande. Jag känner mer och mer att vi borde sälja huset och ägna oss åt sånt som är lisa för våra själar. Livet skulle vara mer njutbart och vi skulle få bättre balans i tillvaron, om vi slapp en hel massa måsten.
Huset och trädgård är våra intressen, men det är så mycket som följer med. Vårt hus är alldeles för stort för oss.
Men jag tror inte att jag skulle kunna leva utan en egen trädgård eller som jag kallar det "En egen oas". Fortsättningsvis så är vårt intresse för trädgård och växter viktigt.

Svårt att förstå

Under hela dagen idag har tankar runt Gunnar dykt upp. Jag saknar verkligen honom. När jag idag har suttit ute i solen minns jag hur det varit. Gunnar kom ofta med sin cykel för att besöka min svärmor. Han var alltid en välkommen gäst hos oss, denna lågmälde underbara medmänniska som aldrig pratade illa om någon. I vart fall har jag aldrig hört det. Han röst har tystnat och lämnat oss i en sorg som ännu inte riktigt har gått in. När jag tänker efter så har Gunnar varit min extrasvärfar under längre tid än min riktiga svärfar hann vara för mig. Våra barn har kännt Gunnar längre än deras egen farfar.
Begravningen kommer att ske den 9 april och det kanske inte är möjligt att förstå att Gunnar inte kommer cyklande till oss nåt mer, förrän den är överstånden.
Jag blir så oerhört ledsen och saknaden är så stor.

Fler besök

Ikväll kom Stefan och Ida förbi på en bit medhavd mat. Det är alltid lika kul att få dem. Viggo var lite trött men snart fick han upp ångan och busade med farmor och farfar.
De skulle på ytterligare besök så de åkte iväg vid sju-tiden. Nu ska jag förbereda morgonens matlåda för då ska jag jobba igen och glad för det är jag.


Här håller lilla Viggo på att äta ris med händerna.

Snabbvisit

Idag kom familjen Norrman på snabbvisit. De skule fortsätta till sin stuga och kom förbi för att hämta mattor som jag lovat bort. Deras stuga i Sörmjöle är ganska golvkall den här tiden på året så därför har de lånat trasmattor så att det inte ska vara så golvkallt. Vi fick en stund tillsammans i snön och dåpassade jag på att ta lite fotografier. Fick lte tips och råd av Lars, som är fotograf, om inställningar på kameran för att bilderna ska bli bättre i snö och fullt solljus.
I alla fall hade killarna jättekul i snön och hade inte lust att fortsätta till stugan. det är alltid lika kul att ha småtvintusarna här.


När de hade åkt satte vi oss ner framför växthuset och njöt av solen. Senare började vi elda för att kunna grilla korv. Det är alltid lika härligt och vilsamt med en öppen eld.

Ute i solen

Det blev till sist lite soligt och fint, och då kunde jag inte emotstå en skön stund i solen. Här sitter jag framför växthuset och har just blivit serverad lite varm Mandaringlögg av Tommy.

Växthuset i skugga

Här är växthuset omringat av en massa snö. Verkar lite långt till våren, men idag mätte jag 18,7 grader inne i växthuset, så då börjar det hända saker.

Tommy har skottat upp platsen framför växthuset och det skapar ett gott skydd för blåst och drag, när man sitter där och solar.

Tyvärr blir det skugga där vid tretiden för grannens träd skymmer vår härliga solveranda. Som tur är börjar solen nå andra sköna platser i vår trädgård och dagen fortsätter i solens tecken.

Ledig helg

Idag är det första helgen på flera veckor som jag äntligen är ledig.
I morse kl 07.00 ringer telefonen det från jobbet och naturligtvis förstår jag att det är kris. Jag avböjer dock att komma och jobba men gissa om jag fick dåligt samvete...???
Idag är det min dag och jag ska så frön och sätta om blommorna som jag har övervintrat i källaren.
Blir det soligt och fint är det inte omöjligt att jag tar mig en skön njutfull stund i solen. Det kan nog hända att jag får besök av småkillarna Axel och Henry också.

Intensiva arbetspass

Ikväll när jag slutade mitt arbetspass har jag jobbat sedan i tisdags. I morgon fortsätter jag att jobba hela dagen och fram till på onsdag. Hör och häpna, på torsdag ska jag på utbildning!!!! Då blir det totalt nio arbetsdagar. Det känns ändå kul, att jag som vikarie får möjlighet att gå en utbildning som annars är till för ordinarie personal.

I eftermiddag när jag skulle hem från jobbet, sa jag hej då till mina goa gubbar och gummor. Då fick jag "ett stort tack för den här gången" och "hoppas vi ses snart igen". Då blir man (jag) lycklig!!!

Tyvärr är det långt mellan gångerna som jag jobbar på "MIN" våning numera. Det har varit så mycket mer jobb på de andra två våningarna den senaste tiden, men då har jag ju fått möjlighet att lära känna hela husets pensionärer och allt praktiskt som är väsentligt i omvårdnaden. Nu har jag blivit ganska insatt i arbetet över hela huset och tycker att det är väldigt utvecklande. Det innebär för mig att jag kan utveckla finliret i varje möte på ett proffesionellt sätt. Funderar ibland på hur det skulle vara att jobba på en våning. Då börjar jag känna lite obehag och det kryper i kroppen, för jag trivs med att jobba som jag gör. Det är så himla utvecklande för mig och varje dag har en ny utmaning. Jag vill inte fastna i ett stereotypt arbetssätt, jag vill ha utmaningar!

Den stora nackdelen att jobba som vikarie är att inte kunna påverka saker som jag upplever. Min röst når så få personer att det inte kommer att förändra/utveckla nåt av det jag har att komma med. Jag är alltså inte med på personalmötena eller på den individuella vårdplaneringen! Det känns surt, men jag kan förstå att det är svårt att dra en gräns när det gäller vilka vikarier som ska vara med och vilka som inte ska det.

I morgon har jag jobbat ett helt år på Hemgården. Konstigt! Jag har ju nyss börjat! Vart har tiden flugit iväg? Jag har fått nya arbetskamrater och vänner!! Jag har fått uppleva många utvecklande samtal både med boenden och med arbetskamrater och vikarier. Varje dag är ett lärande!

Andra händelser!
Jag har på mitt första årsmöte på många år, blivit invald i valberedningen på min sektion i Kommunal Västerbotten. Det är också en höjdare att vara "back in buisness" på den fronten. Jag får nog inse att jag behöver utmaningar och inte kan låta bli att engera mig i viktiga frågor.

Min plan inför framtiden är att jobba hela sommaren och nu har jag begärt att få jobba heltid. Semester, som andra ser semester, blir det inte tal om men jag känner ändå att jag har semester när jag får vara hemmavid efter alla år av resande.

Någon extra ledig dag ska jag nog se till att jag unnar mig!!

Spa-dag för damer!

Vilken helt otrolig dag vi hade på jobbet den 25 februari!

Den här dagen anordnades en skön dag för våra damer på Hemgården. Det var olika former av behandlingar som manikyr, pedikyr, massage i alla möjliga former, ansiktsbehandling skönhetsvård, make up, hårläggning, skön avslappnande musik mm.

Att se hur damerna njöt var en skön upplevelse som vi alla hoppas ska kunna gå i repris. Annika och Inga-May stod som ansvariga och jag, Vaman och Ulrika hade nöjet att få vara med och hjälpa till. När damerna fått sina behandlingar, åt vi fruktsallad och drack kaffe. Med sig hem fick alla ett litet kitt med diverse krämer och annat som piffar upp tillvaron.

Det blev reportage i tidningen med bilder från denna fantastiska dag. Alla som ville, fick den här möjligheten och ni kan tro att det har pratats en hel del om den här dagen och det kommer att fortsätta pratas om detta länge, länge!!

Var är våren?

Det ser ut att dröja med tanke på all snö!

Så här ser det ut när jag blickar ut över vår trädgård.

Att jämföra med sommarbilden till höger på min blogg.

Nu ser jag verkligen fram emot våren och sommaren.

Det känns som det är långt kvar till snön är borta. Samtidigt måste jag säga att jag njuter ju av att få vara ute i solen på en uppskottad plats där det är lä, varmt och mysigt och gärna med lite fika och nåt varmt att dricka.

Ett riktigt vårtecken!

Nu är det tid att sätta om blommor, plantera sticklingar och att så frön inför kommande säsong. Jag hade ju bestämt att det inte ska bli så mycket blommoratt passa och sköta. Men nu har jag i alla fall beställt en del frön och dessutom samlat frön från i fjol också, så det blir nog en hel del plantor att ta hand om. Jag kan inte förneka att jag tycker det är så roligt att hålla på.

Jag har en fiffig låda av bläckplåt som min svärfar en gång i tiden gjorde just för att underlätta plantering och skötsel av blommor. På ena sidan har jag ny jord och på den andra sidan har jag en plastkasse som jag häller gammal jord i. Den gamla jorden återanvänds tillsammans med gödsel i rabatterna. det som är bra med den här lådan är att man slipper ha jord överallt och det blir inte så söligt.

Stiltje i mitt skrivande.

Anledningen är att det ibland kan vara svårt att formulera sig är när livet och ofrivilliga avsked kanske inväntas och så småningom kommer. Sorgearbetet är en lång process när sjukdomar slår till. Döden är en naturlig del av livet men också sorglig.

För att komma till saken så har vi förlorat en kär vän som jag skulle kunna kalla för min extrasvärfar. Han var min svärmors särbo, gode vän och allt i allo sedan ca 15 år tillbaka.

Gunnar blev svårt sjuk i Lymfom och fick gå igenom flera cellgiftsbehandlingar som försvagade honom och så småningom orkade inte hans kropp något mer. Han efterlämnar en stor sorg för oss och kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Jag uppskattade honom så oerhört och trivdes verkligen i hans sällskap. Tommy har mist en god vän och kamrat och våra barn och barnbarn har mist en förebild.

Gunnar var intresserad av många saker. Han var med i Hemvärnet och fick därigenom många vänner. Han var en mycket omtyckt person.

Naturintresset var en stor del av hans liv. På vårkanten, när det började droppa från taken, var han och min svärmor ute på fågelskådning så snart tillfälle bjöds, de plockade svamp och bär på hösten och då var alltid kikaren med.

Han var en livsnjutare som älskade att bara vara, vilket han gärna gjorde vid en öppen eld. Han brukade säga att han satt och där "gockade". Det har blivit ett uttryck som vi själva använder när vi njuter vid en öppen eld eller en vacker utsikt.

Alltid när det var Brännbollsyran hängde han på. Stefan, vår son, tyckte att det var så kul att Gunnar visade intresse när de hade match.

Erika, min äldsta dotter har skrivit så fint om Gunnar i sin blog.
TORSDAG 18 FEBRUARI 2010
Dagen jag hoppats inte skulle komma..
Idag kom beskedet.. Det jag hoppats att jag skulle slippa höra.. Idag dog Gunnar. Cancern tog honom tillslut. Men jag trodde innerst inne att han skulle klara det! Jag ville tro på mirakel! Men sanningen var annorlunda. Cancer är en vidrig sjukdom som sväljer människor utan nåd. Cancer gör ingen skillnad på människor. Den bara tar. Gunnar förlorade kampen mot cancern.
Sist jag träffade Gunnar hade han precis fått beskedet. Sen gick allt så fort. Han åkte på behandling och jag fick rapporter att han mådde dåligt. In och ut från sjukhus och behandling efter behandling. Sen plötsligt är han borta. Borta!!! Vi har mist vår kära Gunnar. Jag önskar att jag fått ge honom en kram och sagt hur mycket vi tyckte om honom. Nu hann jag inte det. Det sörjer jag..
Men mina tankar går till farmor som mist sin kompanjon. Hans barn som mist sin pappa, hans barnbarn som mist sin morfar/farfar. Jag kan inte ens föreställa mig sorgen och saknaden. Mina tankar går till dom idag…..

Idag har jag tänt ett ljus för Gunnar. En underbar man. Lugn, snäll och varm människa. Du är saknad! Du fattas oss!!


I samma veva nås vi av ytterligare ett sorgebud.

Mina syskonbarn, Robin och Cornelius mister sin pappa.
När livet verkar ha kommit till en fas när allt börjar falla på plats och som Cornelius nu äntligen skulle få flytta hem till sin pappa händer det tragiska.
Jerry, min fd svåger har somnat in, utan föraning. Det är ett sorgligt kapitel, att som tonåring mista någon av sina föräldrar och i det här fallet en far. Ett liv har slocknat och lämnat älskade barn.

Jag känner en stor sorg för mina syskonbarn, anhöriga och övriga berörda.

Julcollage

Här är ett collage på familjen från i julas.

Änglatrumpeten blommar igen!!!

Nog är det ganska märkligt att denna blomma redan den 24 januari sätter igång att blomma! Den står inne på kontoret vid balkongdörren och det är en ljus och sval plats. För övrigt har den inte så många blad och den ser egentligen väldigt klen och blek ut så därför tycker jag att det är ännu märkligare.

Tid att sörja och vara lycklig

Under helgen har jag varit och tittat på Alamanco´s hemsida.

Jag är jätteglad att mina forna arbetskamrater är på G med det nya företaget Alamanco, som tidigare hette Komanco.
Komanco har funnits i mitt hjärta under så många år och därför känns det sorgligt att Komanco nu har gått i graven.
Samtidigt är det fantastiskt att företaget fått ett nytt liv i form av Alamanco.
Jag tyckte om hemsidan! www.alamanco.se och jag önskar er alla, lycka till i framtiden!!

Jag sörjer fortfarande och känner en enorm saknad av arbetet och kamraterna, men jag kunde inte fortsätta. Jag skulle inte palla trycket att vara med i det slit som mina kamrater gör för att skapa ett framgångsrikt företag.

Jag är ändå så nöjd! Jag trivs! Har ett vanligt normalt familjeliv, jag äger min tid och är fri att göra det som jag är intresserad av. Jag slipper resorna, får vara hemma och ta hand om mig och min underbara familj.

Det har inte varit så lätt alla gånger att leva ett normalt liv med att hitta rutiner och anpassa sig. Vi har skrattat åt våra olika roller och beteenden som vi tillämpat under många år. Nu har vi blivit tvungna att ompröva och utveckla nya förhållningssätt för att livet ska bli så smidigt som möjligt.
Vi upptäckte att vi konkurrerade om sysslorna. Det hände väl en del gånger att vi hamnade i gräl, men så himla roligt det blev när vi upptäckte vad vi höll på med.

Nu har vi kommit till en lugn och harmonisk fas i våra liv.

Det enda molnet på himlen är frågan om ett fast jobb.
Jag jobbar hur mycket som helst och hittills har jag haft mer än heltidsjobb men när jag tittar på februari månad så ser det bedrövligt ut. Men av erfarenhet vet jag att det kommer att ramla in dagar vart eftersom.

Som jag tror, så kommer även den här sommaren vara en jobbsommar. Både jag och Tommy är inställda på det! Antagligen blir det en hemmasommar!

Barnpassning och övernattning

Vi har varit barnvakt vid ett par tillfällen.

Bl.a. i början av januari hade vi Viggo här. Ida och Stefan var på innebandymatch och vi fick ta hand om lillkillen.



Han somnade på så fint på vår säng och då kunde jag inte låta bli att ta kort på det sovande barnet. Nu blev inte sömnen så långvarig utan efter 1 timma vaknade han och då fick vi umgås och ha mysigt.



Henry har också varit hos oss just innan jul. Då behövde hans mor och far få en natt utan vak. Henry hade drabbats av förstoppning och kramper som höll honom och resten av familjen vaken på nätterna. De sov max tre timmar/natt när det var som värst.



Henry är en alltid glad liten skit, som älskar att leka med bilar.

Naturligtvis blev det nattvak även för mig när kramperna satte igång. Gud vad jag tyckte synd om Henry. Som tur är har det blivit bättre sedan han fått gå på en diet utan mjölkproteiner. Tur att det finns så mycket produkter att välja på ute i handeln som gör livet ändå ganska drägligt när man tvingas vara utan mjölk och de proteiner som ställde till med kramperna. Hoppas bara att han i framtiden kan klara av mjölkprodukter.